15 ELEVER, SJU DAGAR, TVÅ MINIBUSSAR, EN RESA, TVÅ LÄNDER; DET KAN BARA BLI SUCCÉ! DET VAR INSTÄLLNINGEN NÄR VI ÅKTE, NATTEN TILL FREDAGEN DEN 6 MAJ. BLÅ KUST STYRDE BILARNA MOT STOCKHOLM; DET VAR DAGS FÖR DEN ÅRLIGA SKOLRESAN TILL FINLAND OCH ESTLAND.
Tidigt på morgonen gick vi på färjan med kuddarna i högsta hugg. Vilorummet belägrades ganska snabbt av trötta elever, varav jag var en av dem. Förväntan var på topp och även om vi alla är mellan 20 och 24 år kändes det som att man var tillbaka på högstadiet igen. På kvällen, efter en kort bilfärd, kom vi fram till Hangö där Shalom Finland har sin skola, missionsbåt och nyöppnade Second Hand-butik.
Där stannade vi tills söndag morgon då vi gav oss iväg mot nästa färja som tog oss till Estland. Här finns, bland annat, Shalom Estlands barnhem ”Laste-Maja” vilket vi besökte på måndagen:
Vi kom dit vid tio på morgonen, när barnen var i skolan. De frågade oss om vi ville hjälpa dem att rensa lite i trädgården till barnen kom. Absolut, tänkte vi; det är ju roligt att hjälpa till. Det slutade med att vi spenderade en och en halv dag på deras bakgård. Det som skulle ha varit lite lövräfsande och borttagning av sly blev en ”make-over”. När vi började rensa mellan träden fick vi nämligen fram massor med skräp och glas. Bakgården visade sig vara en gammal sopptipp! Vi hade inte hjärta att lämna det så till barnen att leka på…
Vi bestämde oss för att samla ihop pengar till markväv, ett lass jord och gräsfrön. Bakgården skulle bli en fin och trygg plats att leka på för barnen. (Senare fick vi reda på att barnhemmet fick ett lass jord gratis; Gud är bra helt enkelt.) Dag ett bestod av att rycka rötter, elda pinnar och jämna till, dag nummer två bestod av att lägga markväv och kratta jord på plats. När vi lämnade barnhemmet var de SÅ tacksamma och glada. Vad gör blåsor i händerna då?
Så, efter sju dagar gick vi av den tredje färjan, säkert lika trötta som på första färjan, om inte tröttare, men med ett antal, otroligt värda, upplevelser rikare. Det jag personligen bär med mig mest är från ett samhälle utanför Pärnu som heter Löpe, som vi besökte sista kvällen. Där finns fem män, före detta alkohol- och drogmissbrukare, som hittat Gud och nu bor tillsammans. Att se deras otroligt enkla livsstil, som de lever och tycker är lyx jämfört med deras tidigare liv, ger perspektiv. Deras överlåtelse till Gud var otroligt inspirerande och det var med stor respekt jag ledde lovsång på den samlingen vi hade tillsammans. De lever i den fattigdom man vet existerar i världen, men inte alltid vill se. Nu slog det mig rakt i ansiktet, samtidigt med lycka och tacksamhet över att leva ett liv värt att leva. Det snurrade till det i min västerländska hjärna. Hela golv och rena sängkläder är inte allt…
Carolina Thorstensson, Musikteam Blå Kust
