Grekland tur och retur

av Marko Kalenderovic, Blå Kust elev

Areopagen, Aten, bad, Shalom’s Blå kust, galningar, Grekland, Gud, Hope center, Jesus, kyrka, medelhavet, Morning Star, olivträd, Paulus, Porto Astro, Shalom, sol, souvlaki, trafik, utbildning

Då var man tillbaka i den där vardagen där det är blött på marken av regn.
En vardag med inte alltför många plusgrader.
En vardag med internet och rent vatten.
En vardag i ett villaområde utan hög musik sent in på nätterna.
En vardag helt enkelt.

    

Tidigt den 19 september åkte vi som går andra året på Shaloms Blå Kust utbildning iväg till Grekland för en studieresa blandat med sol, bad och en hel del roliga aktiviteter. Tidigt på morgonen skulle flyget avgå från Köpenhamn.
Väl framme i Aten märker man att Klart.se faktiskt hade rätt om vädret. Det var stekande sol, det var stekande hett och flera av oss hade lite för mycket på oss (där jag hade svarta mjukisbrallor och en mörk t-shirt).
Efter att ha njutit av en souvlaki i kycklingform bar det av mot okända vägar. Uppför och nedför bergigt landskap för att till slut packa ut allting och lasta på flotten. Flotten i sin tur tog oss till det som jag nästan skulle kalla för paradiset.
Olivträd och annat växtlighet omgav oss. Berg och Medelhavet fick det att koka av värme på platsen vi befann oss på. Ett kvällsdopp togs då svetten hade lekt lite för mycket på vägen dit. Solen hade gömt sig bakom berget men vattnet var varmt och härligt.
Nackdelen med att bo här?
Begränsat med sötvatten (då man får åka iväg och hämta det på andra sidan med flotten) och toaletter som förvisso hade rinnande vatten men som inte var så värst rinnande. Utsikten var galet fin. En tidig morgon tog vi oss med fots uppåt på berget där vi var för att nå nästan ända upp till toppen. Jag var den enda som inte kom dit upp. Svetten rann och mina ben började ge vika. Från förut har jag lärt mig att det är min gräns så det var inte värt att fortsätta i mitt tillstånd. Samtidigt önskar jag att jag hade druckit mer av mitt vatten och vilat några minuter innan jag följde efter dem andra, men jag fick mig en vacker syn när solen smög sig upp där jag satt ändå.
Ett gäng vatten- och landaktiviteter avverkades.
Paddla kanot är gött, men tänk er en kanot med två personer där bara en kan sitta ner på sätet (och för vissa fanns det inga säten alls) och endast en paddel får paddlas med. Detta var bara en av delmomenten. Sedan skulle en av oss stå upp medan den andra paddlade på något sätt. Man åkte ner i vattnet mer än en gång.
Två surfingbrädor och två personer låter inte så svårt. Men lägg då till att man ska stå upp och ha en fot på varje surfingbräda och paddla framåt med paddlarna. För mig och min duktiga lagkompis Simon gick det bra men alla kunde inte låta bli att flytta surfingbrädorna ifrån varandra så vattnet fick skvätta extra på dem.
Nog om aktiviteterna. Maten nu.
Maria gjorde återigen galet god mat. Att få sitta ute och äta samtidigt som man fick dricka det kokta vattnet man köpt samtidigt som man njuter av vädret var riktigt härligt.
Under olivträden fick vi sitta i en ring på stolarna och få undervisning. Inne i samlingslokalen hade vi kvällsandakter innan elen stängdes av vid 22.30 (21.30 svensk tid).
Sista dagen på Camp Porto Astro som vi befann oss på fick vi åka ut med Hellenic Ministries missionsbåt Morning Star. Betydligt mindre än Shalombåt men ändå charmig på sitt sätt. In i en liten bukt åkte vi för att dyka ner i vattnet. Jag upptäckte att jag faktiskt kan dyka från ca 1,5-2m höjd vilket jag aldrig vågat innan.
En annan souvlaki åts, denna gång var det med allt inne i den.
Rödlök, tomat och sallad samt pommes och gyros (fläskkött). Jag vågade mig på att äta allting så jag upptäckte att med annan mat till så kan grönsaker smaka helt okej (även om lök inte är snällt för andedräkten sen). Det smakar på något sätt som kebabrulle men var mycket godare (och mindre). En sista souvlaki med kebabkött åts också. Kebaben var som en lång smal korv men inte lika god som svensk kebab när den är som bäst.
Resan in till Aten slutade i ett slumområde med många romer. Detta var tydligen bara ett av flera områden där romer bor och här bodde bara en klan. Så fort vi gick ut ur bilarna kom det barn som tiggde. Vuxna romer tittade på oss. Helt plötsligt kommer det även flera bilar som har musiken på hög volym med folk som står på flera av bilarnas flak. Kanske någon högtid som firades då det i den första bilen var en docka kläd i folkdräkt?
Vi gick in i Hope Center som jobbar med kvinnor. Där inne får vi träffa ett ungt amerikanskt par som jobbat där i några månader, en ung afghansk kille som varit troende i några månader, en ung grekisk kvinna som hjälper till samt en brittisk kvinna som är ansvarig för stället. Efter lite snacks börjar vi hjälpa till med det som behövs göras. Många packade och sorterade kläder, leksaker m.m. medan jag och Anton tillsammans med amerikanen och afghanen bar en stor säng ner till källaren och från källaren en större säng upp. Såklart skruvades sängarna isär så det gick att bära. Sedan fick vi leka med hammare och skruvmejsel för att kunna sätta ihop sängarna.
Lasagne och smulpaj eller cheesecake njöts efter arbetet. På taket på en liten byggnad där vi bodde hade en 10årig kille klättrat upp. Till slut gör han ifrån sig ett väldigt bekant ljud, nämligen ljudet jag gör med min kind. Så vi börjar “prata” med varandra på det sättet vilket resulterade i att han kom ihåg mitt namn dagen därpå.
En annan rolig händelse som hände under kvällen var att amerikanens fru kom upp och såg sängen vi skruvade ihop. Tittade konstigt på den och skakade på huvudet. Hennes man frågade om vi tagit upp fel säng och hon sa ja. Vi blev lite stumma i den stunden. Jag kände att jag inte orkade bära ner denna säng och bära upp en ny. Sekunden senare sa hon att hon skojar.

 

Sista heldagen i Grekland var en dag med ca 35 grader och vinden var inte oss nådig så det blev svettigt. Särskilt när vi skulle uppåt mot Areopagen där Paulus hade predikat inför atenarna. Efter en stund i tunnelbana/tåg så kom vi fram till centrum (tror jag) och köpte oss dricka innan fötterna tog oss igenom turistshoppingområdet innan vi gick uppåt. En bra stund senare stegade vi uppåt på hala och branta trappor (det fanns bättre trappor några meter bort som vi inte sett) för att gå på än mer hal sten på själva Areopagen. För att förklara vad Areopagen är så är det en plats där man skipade rättvisa, alltså hade domstol på. Här hamnade Paulus efter en resa och predikade lite. Atenarna hade ett altare där de tillbad en okänd gud. Denna okända gud sa han var den Gud han tillbad och predikade då evangeliet om Jesus för dem.
Utsikten där uppifrån var galet nice.
Fram emot kvällen så drog vi oss mot okänd mark och hamnade till slut på ett möte på Hellenic Ministries huvud kontor. Våra ledare var där på möte och hade varit på möten hela dagen men vi som går i klassen strövat omkring med våra lokala guider. Vi kom in i ett ganska litet rum och alla fick inte plats runt bordet. Det pratades om hur det går på dem olika arbetena de har. Till slut visades ett klipp från när ett folk i något område i Indonesien tror jag det var fick Bibeln i sina händer för första gången, översatta till sitt eget språk.
Jag blev tårögd. Folket bad och tackade Gud. Det var fint.
Denna kväll föddes en tanke i mig.
En tanke jag aldrig haft innan.
En tanke som just nu bara är en tanke så inte säkert att det blir verklighet överhuvudtaget.
På ena väggen i rummet fanns en karta över Grekland men man kunde även se forna Jugoslavien. Tanken som dök upp var att flytta ner till Bosnien eller Kroatien ett tag och lära sig kulturen mer. Lära sig språket mer. Lära sig om mitt ursprung.
Kanske via någon kyrka?
Kanske via något ungdomsarbete som de har där nere (som jag känner till lite).
Den som överlever 21 december 2012 får se!
Så en sammanfattning av denna vecka.
Sol. Bad. Galningar i trafiken. Souvlaki. Tankar.

 

 

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Det här inlägget postades i Blå Kust, Nyheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar